Resan var fulltecknad, nära fyrtio, så när som på några enstaka återbud i sista minuten vilket alltid kan inträffa. Vi reste med KLM över Amsterdam både på dit och återvägen och flygresorna gick bra. Pandemin har påverkat mycket, munskydd på planet krävdes och KLM verkar ha svårt att återfinna sina gamla gängor och hade ett svårbemästrat system för att check in och hitta sittplatser på nätet och BK Travel fick bistå många och det är ändå viktigt att vara i god tid på flygplatserna. Spanien krävde allt detta och Covidintyg.
Valencia är en särdeles härlig stad att besöka vilket inte minst miljontals inhemska spanjorer gör varje år då det är ett vanligt semestermål i Spanien. Det finns mycket att se och uppleva och staden är något av en arkitektonisk och gastronomisk metropol som också har flera väldigt besöksvärda konstmuseer.
Vi bodde på ett väldigt väl beläget hotell, Vincci Palace, med bekvämt gångavstånd till mycket. Tanken var att vi skulle ha promenerat mer men BK Travel hade klokt nog satt in extra bussar i stället för promenader då vädret i Valencia var det sämsta på många decennier med låga temperaturer och mycket regn. De sista två dagarna vände det till bättre väder och staden bytte till mer av sitt leende vanliga ansikte.
Staden är spännande. Plötsligt står man framför ett vackert och unikt hus mitt bland en massa andra. Faktiskt tror jag inte vi såg ett enda fult. Vi såg en fantastisk saluhall som sades vara Europas största med otroliga kvaliteter av frukt, grönt och förstås skinka av många slag och lagringstider.
Spektakulärt var förstås vårt grundliga besök i en hel stadsdel, Konst- och Vetenskapsstaden, ritad av Santiago Calatrava. Vi var många som baxnade inför perspektiv och linjeföring och ni ser själva ett litet smakprov i form av några bilder. Vår kunniga guide, själv arkitekt, lät undslippa sig att hon föreläste hållfasthetslära på universitetet för blivande arkitekter. Ingen är profet i eget land och hon kunde påvisa fel i Calatravas avrinningshantering. Det ni! När man sedan ser taket på operan med sin långa hängande näbb förlåter man ändå Calatrava.
Tre särskilda museer förtjänar att nämnas, IVAM (Institut Valencia d’Art Modern), det privata Bombas Gens Centre och Museo de Bellas Artes.
På IVAM såg vi en separatutställning av Julio Gonsalez som bland annat arbetat som svetsare på Renault utanför Paris och påverkades av det i många metallskulpturer men han hade ett väldigt fint handlag med lera och jag visar två bilder av en knappt 40 cm hög staty där en närbild på ansiktet är särskilt uttrycksfullt. En annan utställning ägnades syskonen Albers där Anni hade gjort några fantastiska vävnader.
Bombas Gens är en gammal restaurerad mekanisk fabrik som tillverkade vattenpumpar men under inbördeskriget omvandlades till en bomb och ammunitionsfabrik för republikanerna och Valencia var en tid republikens huvudstad. Källaren var då skyddsrum. Här pågick ett par fotoutställningar, väldigt fina bland annat med bilder av Walker Evans.
Till sist några ord om Museo de Bellas Artes som var stort och verken var verkligen i mint condition, inte minst de många tidiga magnifika altartavlorna men man hade även en härlig Hieronymus Bosch, någon Goya och en inlånad Botticelli. Huvudnumret var annars översiktsutställningen med verk av Joaquin Sorolla Bastida (1863 – 1923) som täckte flera av hans utvecklingsskeden och generellt höga kvaliteter även om han inte är så känd för många av oss.
Pandemin och Ukrainakonflikten fanns hela tiden runt oss, bland annat med en demonstration och många flaggor. PÅ IVAM fanns en liten skulptur som fångade globala vaccinationer.
En resa som både var fin när man var där och som växer i minnet när man varit där!
Anders Vedin
Bild 1. Valencias flagga. Bild 2. Valencias saluhall. Bild 3 och 4. Calatravas byggnader.
5 och 6. Julio González. Bild. 7. Protester mot kriget i Ukraina. Bild 8. Pandemikonst
Comments