12 mars - 25 september 2022 på Göteborgs konstmuseum
Barbro Östlihns (1930–1995) konstnärskap är ett av de mest intressanta i den svenska efterkrigstidens konst. Mitt i de kretsar där den amerikanska popkonsten och neo-realismen formades, utarbetade hon på 1960-talet ett alldeles eget formspråk, helt i takt med sin tid men ändå med ett eget personligt uttryck.
Med ett konsekvent och målmedvetet måleri skaffade hon sig en position i New Yorks konstvärld där bekantskapskretsen bestod av konstnärer som Robert Rauschenberg, Frank Stella, Claes Oldenburg och Roy Lichtenstein.
Barbro Östlihn hade länge inte någon självklar plats i den svenska konsthistorien, men framstår idag allt mer som en av de viktigaste svenska konstnärerna under det sena 1900-talet. Hennes karriär var mer internationell än svensk. På 1960-talet pendlade hon mellan Stockholm och New York, där hon visade separatutställningar på flera av de mest betydelsefulla gallerierna för den tidens samtidskonst.
Östlihn målade framförallt stadsrummets plana fasader och abstraherade arkitektur. Hon utgick oftast från sina egna fotografier och målade strama kompositioner, motiven fann hon både i Stockholm och på Manhattan. Med tiden blev hennes måleri allt mer abstrakt. Från mitten av 1970-talet levde hon i Paris och målade där abstrakta verk i en för henne karakteristisk mönsterteknik.
För ett par år sedan kunde Göteborgs konstmuseum förvärva Barbro Östlihns stora målning Royal Pavilion från 1966 till samlingen. Nu är vi glada över att med den här utställningen kunna presentera Barbro Östlihns konstnärskap i stort format. I en fyllig presentation i museets tre etager visas nu ett 40-tal av hennes målningar för första gången i Göteborg.