15 mars
Bussresor är trevliga, särskilt när man rullar söder ut för att möta våren i Europa. Det började
i göteborgskt regn och rusk, men allt eftersom kom vårens tecken, blommande buskar och
träd, den begynnande grönskan, lika härlig varje år.
Enligt Birgittas fiffiga planering så stannade vi till på Hallandsåsen för att bunkra förbeställda
laxsmörgåsar. Dessa inmundigades i farten tillsammans med kaffe/te. Färjan Helsingborg-
Helsingör är numera inte bara batteridriven utan överfarten går så fort (20 minuter) att tid
för fika eller mat inte längre hinns med.
Resans första konstmuseum ligger på Lolland, Fuglsang Konstmuseum. En stilig herrgård
med nybyggd, prisad museibyggnad. Guiderna väntade på parkeringen, ivriga att visa oss
den fina samlingen från dansk guldålder (Skagen, Fynbo…). Indelade i två grupper fick vi
presenterat en annorlunda vinkel av konstnärens villkor. Är vi vänner, bröder eller
konkurrenter? På färjan mellan Rödbyhavn och Puttgarden gavs tillfälle att fika innan vi kom
till ett Fehmarn som är under kraftig förändring. Här rivs inte för att ge luft och ljus utan för
ny järnväg och förbindelse med tunnel till Danmark om några år. Spännande, detta talar vi
göteborgare inte så mycket om. Tänk att åka tåg till Hamburg på några få timmar…
I Hamburg bodde vi på det mycket centralt belägna hotellet Barceló Hotel Hamburg,
förvånansvärt nära både till vår buss (parkerad på gatan utanför hotellet) och Hamburg
Kunsthalle. Det visade sig att Hamburg liksom halva Sverige är under idogt grävande. Gator,
trottoarer och broar var både avstängda och svårnavigerade. Detta löste som alltid Sven-
Gunnar och Birgitta med både fantasi och smart navigering. Bäst att se hur HH-bilarna kör
mumlade Sven-Gunnar, de bor ju här i Hansestadt Hamburg. Dagen avslutades med en buffé på hotellet.
16 mars
Idag var det dags för otroliga Hamburger Kunsthalle ”ligger bara på andra sidan gatan” som
sagt avstängt omdirigerad gångtrafik... Den permanenta utställningen visades för oss av som
alltid, engagerade och skolade guider. Klokt att fokusera på ett fåtal verk och verkligen se
dem.
Gemensam lunch intogs i The Cube, restaurangen i den nybyggda fastigheten som även
innehåller utställningen som har fått en febrig anslutning av besökare. Man kände i luften en
iver och även nervositet kring entrébiljetterna. Dessa attraktiva som Birgitta har lyckats få
tag i för GKV till resans höjdpunkt: Caspar David Friedrich. Som en rockkonsert, folk i alla
åldrar knuffades, väntade, ville in, hindrades av vaksamma vakter. Min grupp hade den helt
oemotståndliga guiden ”Jeff” amerikan, orange manchesterbyxor, långhårig med polisonger på tillväxt (enligt egen utsago) uttrycksfull, något yngre än Mick Jagger. Här missades inte någon viktig detalj (som vi annars hade förbisett). Vår grupp dominerade helt rummet när Jeff visade oss vad som var väsentligt. Vilken utställning, vilken grej…Otroligt. Vi vacklade tillbaka till hotellet för vila och kontemplation.
På kvällen erbjöds vi möjligheten att få se Puccinis Tosca på Hamburger Staatsoper. Sven-
Gunnar rullade fram bussen och körde oss dit vilket var bekvämt och trevligt i den lite
regniga och kalla kvällen. Så fint, gripande, vackert och sorgligt .. men en Pretzels (salt
kringla) till paus-vinet? Någon av oss vågade. Vi promenerade tillbaka till hotellet, ledsagade
av Ingrid Thulin som spanat och provgått sträckan.
17 mars
Vi lämnar Hamburg, staden man inte får nog av i första taget. Bussen rullar oss mot
Puttgarden där vi lämpligt inför påskhelgen handlar nödvändiga tillbehör. Lunch ombord på
färjan och sedan styr Sven-Gunnar oss mot den lilla orten Nivå. Återigen en plats dit man
aldrig hade hittat. Jag ska visa er en liten pärla sa Birgitta anspråkslöst. Det var ett juvelskrin
hon gav oss! Nivaagaards Malerisamling har en utställning kallad ”Da hverdagen stjal
billedet – i Holland og Danmark”. Den pågår till 16.6.2024. Se den! Ta omvägen dit! 100
otroliga konstverk som visar den alldeles vanliga vardagen, inte bara herrar och
understundom fruntimmer som poserar framför konstnären.
God kaka och kaffe fick oss att landa och samla oss inför den sista sträckan hemåt.
Vilken omtumlande resa och så är dessa guldkorn bara en bussresa bort men utan Birgittas
näsa för vad som händer på museer och utställningshallar, så hade vi inte fått se den
underbara Caspar David Friedrich tankfullt stå och titta ut över nejden. //Kristina Fahl
