11 oktober
Vi lämnade Göteborg i hällregn och höstrusk och anlände till ett disigt Neapel med skön temperatur. På flygplatsen möttes vi av Anders Svensson, vår ciceron på denna spännande resa. Med buss färdades vi mot Sorrento, vår första anhalt. Anders berättade en del om vad vi hade framför oss under vår syditalienska tripp och han berättade också om sitt nuvarande arbete på Nationalmuseum i Stockholm, och sin bakgrund på både Göteborgs konstmuseum och Röhsska. Bussen ringlade sig fram längs kusten i Neapelbukten och i skymningen anlände vi, på de smala gatorna i Sorrento, till Villa Crawford.
Middagen intogs på hotellets restaurang som ligger högt upp på en klippa. Man anade båtar på svaj och bergens stup vid sidan av, men det var först på morgonen som man förstod vilket spektakulärt läge Villa Crawford har.
12 oktober
Efter en enkel italiensk frukost, med den otroliga kusten utanför, vandrade vi mot bussen som skulle ta oss till Sorrentos hamn där vi tog en färja mot den mytomspunna ön Capri. Vi anlände till den förhållandevis lilla Capri hamn, nedanför de mycket höga klipporna. Där färdades vi direkt till en av resans höjdpunkter, Villa San Michele, på Anacapri. Vi möttes av Kristina Kappelin, intendent, som visade oss den fascinerande villan och trädgård med konstverk och replikor varhelst man än vände sig. Det var en underbar promenad. Vi inmundigade även lunch, en Sallad Axel Munthe på Villa San Micheles restaurangterrass. Efter lunchen fick vi ett föredrag i kapellet, av Kristina Kappelin. Hon berättade bland annat, till stor munterhet, om olikheter mellan oss svenskar och italienare, men också om vad som har format italienare under deras korta historia som enat land. Fulla av Villa San Micheles och Kristina Kappelins omsorg vandrade vi ner för berget och åkte med buss till Capri stad och de små gränderna där vårt hotell, Hotel Gatto Bianco, låg. Hotellet är anrikt, och väldigt läckert med blommiga klinkergolv och små balkonger, och mycket riktigt fanns där en vit huskatt som spatserade runt.
Efter denna upplevelserika eftermiddag åt vi en riklig middag i en något stimmig restaurang.
13 oktober
Efter en god hotellfrukost åkte vi med de små bussarna som man ser överallt på Capri, återigen till Anacapri. Vi vandrade genom gränderna till barockkyrkan Chiesa di San Michele för att se kyrkans fantastiska färggranna majolicagolv. Motivet är Adam och Evas utvisande ur Eden. Man får inte gå på golvet, men det finns en spång att vandra runt.
Därefter besökte vi Casa Rossa, ett rött, excentriskt och eklektiskt palats, byggt av John Clay Mackowens. Mackowens var likt Axel Munthe läkare, och var inspirerad av Munthes Villa San Michele. Vi avslutade förmiddagen med att se klostret Certosa di San Giacomo där konst av den tyske konstnären Karl Wilhelm Diefenbach prydde väggar.
Eftermiddagen spenderades på egen hand. En liten grupp följde med Anders till den icke-katolska kyrkogården, Cimitero acattolico di Capri, där de bland annat besökte Gracie Fields grav. Fields var en brittisk sångerska, komiker och skådespelerska som levde sina sista år och dog på Capri.
På kvällen överraskades vi av champagne-firande. En av våra medlemmar fyllde jämnt och middagen fortsatte därefter i festlig anda.
14 oktober
Tidig lördag morgon vandrade vi från hotellet i sällskap med massor av små eldrivna bilar som pinnar fram och tillbaka i gränderna med frukt, fisk, bagage och sopor. Vi lämnade denna vidunderligt vackra ö och begav oss mot den stökiga och smått kaotiska staden Neapel.
I Neapel möttes vi av våra två guider för dagen. Den ene inledde med att berätta att napolitanare lever efter devisen det finns ingen morgondag och att ingenting blir som man har tänkt sig. Han berättade att staden är omgiven av 38 vulkaner och det är flera jordbävningar varje dag. Vårt första besök i Neapel var Museo Capodimonte där vi direkt fick erfara guidens beskrivning av sin hemstad. Något hade gått fel i vår beställning och tiden gick, till slut fick vi gå in på museet i två grupper, men det blev kort om tid och ledde till besvikelse.
Lunch intogs på en klassisk Napolitansk pizzeria, men god mat men tyvärr lång väntan för vissa av oss.
Därefter gick bussen mot Neapels centrum. Vi fick en guidad stadsvandring på gator som var överfulla av folk, och såg därefter den lilla kyrkan Cappella San Severo och dess fina, nästan overkliga marmorskulpturer.
Efter denna långa dag begav sig en del av oss till hotellet, medan andra gick för att se Museo Madre. Museo Madre blev en härlig kontrast till Neapels överfulla gator. Där var nästan inga besökare, och fin modern konst i luftiga salar. Vi fick också uppleva skymningen på Museo Madres takterass.
Hotellet GH Oriente var till stor belåtenhet och kändes som en oas efter vandringar i den spännande och intensiva staden full av graffitti, turister och kaffebarer.
15 oktober
Efter en underbar frukost på hotellet begav sig nästan hela gruppen på en halvdagsutflykt till Pompeji. Det var en solig och varm dag och vi delades in i två grupper och gick med guider genom valda delar av den historiska staden. Många hade varit där tidigare men alla verkade lika fängslade av historien och Pompejis öde. Vi såg privathem, teatrar, palats, takeaway-restauranger och bagerier och mycket, mycket mer.
Tillbaka i Neapel hade vi en eftermiddag att disponera själva och vi rekommenderades av Anders att gå till Neapels Arkeologiska museum, Museo Archeologico Nazionale. Det är en av världens främsta arkeologiska museer. Det var en jättefin upplevelse, och extra stor sådan efter att ha sett Pompeji samma dag.
På kvällen skulle vi fått gå på en konsert på Teatro San Carlo som tyvärr blev inställd pga sjukdom. I stället fick vi en guidning på teatern före vi åt vår avskedsmiddag på Trattoria Medina. Det blev en trevlig, god och glad kväll.
16 oktober
Vår sista dag på denna resa började med regn. Vi checkade ut från hotellet och reste med buss till det kungliga slottet Reggia di Caserta, ett slott få av oss hade hört talas om trots att slottet och dess trädgård har världsarvsstatus och är större än slottet i Versaille. Slottsbygget påbörjades i mitten av 1700-talet och har cirka 1 200 rum, och byggdes för Huset Bourbons kungar av Neapel och därefter för Bägge Sicilierna. Vi guidades genom slottets enorma salar, med så vackra takmålningar att åtminstone jag fick ont i nacken. Besöket avslutades med en tur i små bussar uppför den 3 kilometer långa anlagda trädgården som avslutades med ett vattenfall.
Vi åt en mycket enkel lunch på slottet för att sedan bege oss till Neapels flygplats. Hemfärden grusades tyvärr, för många av oss, av försening och en extra övernattning i München.
Stort tack till alla härliga resenärer och en särskild eloge till vår fantastiska reseguide Anders som brottades med en hes röst och ett syditalienskt kaos, men som ändå lyckades hålla både lugnet och humöret. Så många gånger jag hörde från resenärerna att Anders berättelser och kunskaper gjorde konstupplevelserna så mycket större, de där historierna som gör att man får mer ut av varje nytt möte med konst och kultur.
//Grazie, arrivederci! Anna Wallin Hallgren
